Vissa feminister är för djävliga

Jag förstår verkligen varför kvinnor och tjejer i Sverige drar sig för att kalla sig feminister - jag får själv kämpa för att bibehålla min feministiska övertygelse, trots att jag varit engagerad feminist i snart 15 år. Vissa grupper av feminister är helt enkelt fördjävliga. Jag säger inte detta lättvindigt eller för att vinna poäng hos anti-feminister. Jag säger det efter att själv ha blivit utsatt för en massiv förtalkampanj som fått mig att ifrågasätta dessa feministiska gruppers ideologi och politiska metoder. Anledningen till att jag tar upp detta i allmän media är att jag är oroad över de vidare konsekvenser detta får för kvinnorörelsen i Sverige och anser att vi behöver ha en mer öppen och nyanserad debatt.

Jag är inte den enda feminist som råkat illa ut eller som är kritiskt till dessa grupper, men jag vill börja med att ge några personliga exempel.

· Jag har blivit utesluten ur en kvinnoförening (Kvinnofronten) med motiveringen att jag trakasserade andra medlemmar i föreningen och det inte var förenligt med deras ide om systerskap. Beskedet fick jag via brev, jag fick aldrig veta vad jag hade gjort, och jag fick aldrig tillfälle att försvara mig.

· Jag skrev en artikel där jag undrade varför det blev ett sånt himla liv så snart kvinnor ville utforska delar av sin sexualitet som handlade om rollspel, penetrering eller användande av pornografi, kläder eller föremål. Efter det är jag inte längre välkommen på vissa konferenser om sexuella övergrepp mot kvinnor. Tidigare uppdragsgivare hälsar inte längre på mig, ledare för organisationer undrar, mycket aggressivt, vad jag har där att göra - jag som förespråkar att kvinnor skall utsättas för våld (!) - om de talar med mig överhuvudtaget.

· Andra märkliga konsekvenser av dessa feministers korståg mot mig är att i vissa kvinnojourer får kvinnor som anställningsvillkor att de inte får nämna mitt namn på sina föreläsningar i skolor och föreningar, trots att det skulle vara relevant när de talar om eller lär ut mitt självförsvarssystem.

· En av de mest namnkunniga feministerna inom kvinnorörelsen som publicerat flera böcker inom både feministiska och andra områden, och som är vän med ledarna i de här organisationerna, sade - ordagrant - när kampanjen mot mig pågick som värst: "Petra, jag tycker att det är fruktansvärt detta som de gör mot dig. Det är rena mobbingen. Men säg inte att jag sagt något."

Jag vet att det kan vara trist för andra att lyssna på dessa exempel, men jag måste skriva om det för att det verkar inte vara någon annan som vågar stå upp och säga emot den här starka gruppen. Och jag kan förstå det eftersom de kör samma stil mot all kvinnor som har en avvikande åsikt - de blir tystade genom att man förtalar dem, fnyser åt dem, överröstar dem eller helt enkelt håller för öronen när de talar.

Jag vet också att detta är barnsliga metoder och klassiska exempel på mobbing, men jag är oroad över de konsekvenser som detta får. De personliga och professionella konsekvenserna för de kvinnor, som liksom jag, blir utsatta för detta är nog så allvarliga, men än mer allvarligt är hur det påverkar de kvinnor i Sverige som gärna vill närma sig feminismen och arbeta för ett mer jämlikt samhälle.

De blir bortskrämda av dessa gruppers fanatiska förhållningsätt och av den fokusering och dogmatiska inställning till frågor som rör sexualitet och relationer. Som när de säger att alla män våldtar, att vara heterosexuell är som att sova med fienden (fast väldigt få av dem är lesbiska - annat än i teorin), att all pornografin är kvinnoförnedrande och att det finns ingen "mjukporr" lika lite som det finns "mjuknazism" och "mjukapartheid", och att alla sexualakter som innehåller penetrering, oavsett om det görs av hetero eller homosexuella, är förtryckande i sig. Det här gör att kvinnorörelsen förlorar mycket av den samhällsförändrande potential som kan uppnås då en grupp människor med samma mål, men med många olika erfarenheter och infallsvinklar, går samman.

Det grundläggande problemet som denna falang av kvinnorörelsen har är dock dess begränsade analys och förståelse av våld, kvinnoförtryck och sexindustri. Den utgår nästan uteslutande från ett traditionellt feministiskt könsperspektiv; män utnyttjar och misshandlar kvinnor för att det ingår i den könsroll de är uppfostrade till, och kvinnor kan inte försvara sig på grund av den könsroll vi är uppfostrade till.

Det förekommer även misshandel och sexuella övergrepp bland lesbiska och bögar. Kvinnor förtrycker sina manliga partners, likväl som kvinnor utnyttjar barn sexuellt. Det finns kvinnor som inte har något emot att ta del av, eller vara en del av sexindustrin, och en stor del av sexindustrin består av både manliga säljare och köpare. Hur förklarar vi detta?

Jag köper inte deras enkla, och fördomsfulla, förklaringsmodell som säger att det är den internaliserade homofobin som gör att lesbiska och bögar slår ihjäl varandra, eller att kvinnor som njuter av porr, eller andra icke korrekta sexuella uttrycksätt som S/M, är hjärntvättade av patriarkatet och har börjat älska sitt eget förtryck. Eller att alla kvinnor som arbetar inom sexindustrin är viljelösa offer som blivit ditlurade, tvingade eller neddrogade.

Jag tycker att det är viktigt för staten och myndigheter som bidrar till dessa organisationers konferenser, trycksaker och verksamheter att vara medvetna om att vilken typ av information de för ut. Vet de om vilken människobild dessa organisationer förmedlar? Vilken typ av ideologi de står för? Vilka ickedemokratiska metoder de använder för att utesluta medlemmar ur föreningar de är medlemmar och ledare i? Är detta det enda feministiska perspektivet man vill stödja?

När vi talar om feminism idag i Sverige måste vi komma ihåg när vi möter dessa kvinnor är att de inte är alla feminister. Att de enbart står för en viss inriktning av feminismen, radikalfeminismen, som råkat få stor inverkan i Sverige mycket på grund av att den har varit, och är, företrädd av ledarna av stora eller viktiga organisationer som ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige) och Folkaktionen mot pornografi. Men att det finns många andra inriktningar på feminismen, och andra typer av feminister.

Vår utmaning blir att behålla de feministiska perspektiven och hitta nya förklaringsmodeller kring dessa frågor som tar hänsyn till alla aspekter av övergrepp och förtryck, och att undersöka, analysera och påverka sexindustrin, så att den sker på jämlika villkor för alla inblandade. Själv tror jag inte på enkla sanningar eller enkla lösningar. Och jag tror inte heller på en ideologi som måste tysta, förtala, misstänkliggöra eller förvränga opponenters ståndpunkter för att själv kunna överleva och försvara sin analys.

(Aftonbladet)