Sexköpslagen straffar de prostituerade

Regeringen hävdar att man vill förbättra situationen för kvinnor i prostitutionen. Men efter flera års forskning om svensk prostitutionspolicy, där jag bland annat intervjuat närmare tjugo sexsäljare, tvivlar jag. Regeringen verkar snarare vara intresserad av att föra symbolpolitik - på bekostnad av kvinnor i prostitutionen. Jag vill därför ställa några frågor till regeringen och särskilt Mona Sahlin, nu ansvarig för jämställdhetsfrågor.
Dagens lagar och policy gör att sexsäljare inte kan arbeta inomhus, arbeta i lag, annonsera och i övrigt göra sin arbetssituation värdig och trygg. De kan inte sammanbo eftersom det är illegalt att ta del av prostitutionsinkomster - sambon kan fällas för koppleri. De kan inte ha barn då de riskerar att omhändertas. De har varken sjukförsäkring eller pension. Jag undrar vad det är för jämställt med denna ordning?

Stigmat kring att vara "hora" gör att kvinnorna känner sig stämplade och föraktade. De anser att en felaktig och tillrättalagd bild av dem kommer fram i media och utredningar. De porträtteras enbart som offer för tragiska barndomar, män och missbruk, och inte som en heterogen grupp människor med olika bakgrunder, erfarenheter och åsikter. Varför görs inget åt denna förödande bild och stigma?

Och varför har inte sexsäljare själva mer makt? I dag tar man inte hänsyn till deras åsikter när lagar stiftas och policy skapas. Detta leder till att de känner sig kränkta, överkörda, omyndigförklarade och inte respekterade av stat, myndigheter och kvinnorörelse. Att själva förändra sin situation är svårt då lagstiftning och stigma gör att få vågar vara öppna och organisera sig.

Sexköpslagen, som man skryter om internationellt, har ytterligare försämrat kvinnornas situation. I min forskning framkommer bl a följande:

- Sexsäljares arbetssituation är nu farligare. Eftersom poliser "patrullerar deras arbetsplats" är kunderna färre, mer stressade och förhandlingen sker snabbare vilket försvårar för säljaren att avgöra om en kund är farlig. Dessutom har lagen lett till att främst de "farliga" kunderna är kvar. De "snälla" som inte vet hur man ska ljuga för polisen för att slippa straff har försvunnit (antagligen till Internet). Vidare har det tidigare säkerhetssystemet slagits ut - som att varna för farliga kunder och se till att alla kommit tillbaka efter en kund. Man tvingas även till än mer undanskymda platser för att utföra tjänsten. Även kvinnor som arbetar inomhus är räddare för kunder och för att bli angivna av grannar och utsatta för polisbevakning.

- Det har blivit sämre för de redan sämst ställda. Eftersom det är färre kunder på gatorna är säljare hänvisade till Internet. En del menar förvisso att detta varit positivt då de kunnat höja sina priser, men för dem som inte vill eller kan använda sig av Internet (och som kanske redan befunnit sig "längst ner" i hierarkin) har det blivit sämre. Kunderna är färre och priserna har gått ned. Särskilt kvinnor beroende av narkotika tvingas nu förhandla bort krav på kondom och acceptera att utföra sexuella handlingar de tidigare kunnat säga nej till. Detta ökar risker för infektioner och påverkar även självkänslan negativt. Man tvingas nu även använda hyres- och Internethallickar.

- Sexsäljare känner större uppgivenhet. Efter sexköpslagen upplever de att deras position i samhället har försämrats. Framförallt känner de sig mer maktlösa än tidigare. De tycker inte att det är "någon idé" att försöka göra motstånd eftersom politikerna med den nya lagen fått ett sånt "makalöst övertag". Särskilt upplevs det som ett svek att deras situation förvärras av just dem som påstår att de finns där att hjälpa dem - feministerna.

- Sexsäljares övergripande hälsotillstånd har försämrats. Till en följd av det ovanstående känner man mer oro, ängslan och rädsla. Man har mer sömnproblem och koncentrationssvårigheter och känner sig mer apatiska och deprimerade. De med ätstörningar och alkoholproblem anser ett detta förvärrats.

Även om det inte tidigare gjorts någon akademisk forskning utifrån sexsäljares perspektiv har liknande kritik framkommit. Detta då sexsäljare intervjuats i media, när de själva kontaktat politiker och i de myndighetsrapporter som gjorts. Men ansvariga jämställdhetspolitiker verkar varken finna detta intressant eller alarmerande.

Jag hoppas att regeringen ser till att förändra vår prostitutionspolicy så den får konkreta positiva effekter - för sexsäljarna - inte svenska jämställdhetspolitiker.

(Expressen)