Schyman och Carlshamre undviker kärnfrågorna

I sitt svar undviker Maria Carlshamre och Gudrun Schyman nogsamt min huvudkritik: att deras påstående om att det går att förenas i en gemensam feministisk ideologi inte håller - detta eftersom det inte finns en feministisk teori utan flera.
Att Fis politiska krav visar att de står för en vänsterfeminism - vilket de förnekar. Att de inte uppger hur deras kostsamma politik ska finansieras - men ägnar sig ur feministisk synpunkt tveksamma projekt som "kärleksveckor". Det är denna hållning som jag menar antingen är manipulativ (de vill appellera till så många väljare som möjligt) eller okunnig.

I stället för att bemöta min kritik för Carlshamre och Schyman ett otydligt och motsägelsefullt resonemang där de försöker öka sin trovärdighet genom att kalla sina teser för "faktum" och "insikter". De tillskriver mig åsikter jag inte har, för att sedan kalla dessa åsikter för "dumheter". Och så framför de direkta felaktigheter.

De skriver: "Att enstaka individer byter plats inom ramen för samma maktrelation
upplöser inte strukturen. Siffrorna talar sitt tydliga språk - våldet i samhället utövas till 95-100 procent av män." Siffrorna stämmer inte. Män uppskattas stå för drygt 90 procent av våldsutövningen i världen. Men det beror på vilket våld som avses. Cirka en tredjedel av dem som anmäls för barnmisshandel i Sverige är kvinnor. Det handlar alltså inte om enstaka individer. Detta behöver inte nödvändigtvis upplösa "strukturen" men det upplöser deras förenklade radikalfeministiska förklaringsmodell.

Carlshamres och Schymans svar är på intet sätt lugnande, särskilt när de förklarar varför Fi inte presenterat hur deras reformer ska finansieras. De skyller ifrån sig. De hävdar att Fi inte haft tid och resurser eftersom medlemmarna arbetar frivilligt. Förutom att just de två råkar vara avlönade (indirekt genom riksdaglön och EU-lön) är detta villkor som gäller för alla nya partier. Här handlar det om prioriteringar.
De tycker också att det är en "märklig ordning" att man i svensk debatt alltid vill veta hur
politiska förslag ska finansieras. Detta är knappast ett unikum för svensk politik. Vad som är ett unikum är att dessa två svenska politiker verkar tro att de kan fortsätta undkomma regler som gäller för alla andra genom att hålla upp skylten "feminism".

Och slutligen, det är framför allt aktiva medlemmar i deras nuvarande och tidigare partier som kritiserat deras sätt att handskas med makt och förtroenden, inte utomstående.

(SvD)